En ny framtid!

I fredags var det då dags att ta farväl,
av alla gudomliga barn och deras föräldrar.

Vet inte riktigt vad de är med mig, känns ibland som att jag är en hemsk människa.
Det är alla tankar.
Jag är inte oumbärlig,
världen kan klara sig utan mig, men det vill jag inte...

Kommer barnen att sakna mig som jag kommer att sakna dom?
Jag tror inte att jag riktigt vill släppa taget.

Nu är det dags att kliva in i en ny framtid, en framtid som bara är för mig.
Nu har jag valt, nu skall jag göra för bara mig!
Det är skrämmande, tänk om jag inte kan eller om det inte är för mig?

Det är nog bra att känna rädsla, får för mig att det kommer att hjälpa mig.
Nu får jag se om jag är den kreativa lilla fröken som jag vill vara....

Man kan inte mer än att misslyckas!

amo ex animo in infinitum (älska från hjärtat i det oändliga)

Jag är tvåbarnsmor på riktigt!!!

Tänk vad tiden går fort, jag har fyllt 32 år och min äldsta dotter är redan 11 år.
Hon kommer straxt att växa om mig, hon har redan stl. 39 i skor.

När skolan startar så börjar hon i femte klass, det är inte klokt!
Född 6v för tidigt, vägde 3080g och var 46 cm lång
Jag älskar henne så mitt hjärta skulle kunna brista.
Hon är mitt Pyret för alltid...

Sen så har jag en liten jänta till, det är min pärla/ärta. Hon kallas så för hon gjorde en Elisabeth fast med en lila pärla istället för en ärta.
Det resulterade i ett akut besök på huddinge öron näsa hals akut.
Efter 3-4 timmar kunde de konstatera att den hade trillat ut av sig själv, säkert redan innan vi kom dit :(

Lilla ärtan föddes nästan på angivet datum 030303 men det slutade 41 min för sent, så det blev 030304 istället.
Hon var en gracil liten varels på hela 4065g och var 52 cm lång....

Barn är otroliga!!!

Premiär!!!

Så var det dags att börja blogga!

Jag e som sagt väldigt sen av mig..
Blogga ! Det e väl nåt som alla människor gör nu för tiden?
Nästan alla, jag skall ju som sagt börja nu.

Vill nog mest använda min blogg som en slags dagbok, där man får en chans att skriva av sig ,
tömma hjärnan, ventilera tankar och känslor.

Det kan ju som sagt behövas när man är en lätt sönderstressad, heltids arbetande tvåbarnsmor
som arbetar på förskola.

Ja och nu så har precis semestern tagit slut.
Då är det väl meningen att man skall återvända till arbetet med laddade batterier?

I år, för första gången i mitt liv så har jag haft 6 veckors semester. Det har bara resulterat i grov ångest för att återgå till jobbet igen.

Ändå skall ni veta att jag står framför förändringens dörr.
Jag har äntligen tagit mod till mig och sökt utbildning.
Skolan den börjar 15 sept. Det är så häftigt att få börja plugga igen...
Nervöst ? Jaa!! Men det kommer att bli bra när jag väl är där.

Vi får väl se hur det här kommer att utvecklas. Fortsättning följer..........