En ny framtid!

I fredags var det då dags att ta farväl,
av alla gudomliga barn och deras föräldrar.

Vet inte riktigt vad de är med mig, känns ibland som att jag är en hemsk människa.
Det är alla tankar.
Jag är inte oumbärlig,
världen kan klara sig utan mig, men det vill jag inte...

Kommer barnen att sakna mig som jag kommer att sakna dom?
Jag tror inte att jag riktigt vill släppa taget.

Nu är det dags att kliva in i en ny framtid, en framtid som bara är för mig.
Nu har jag valt, nu skall jag göra för bara mig!
Det är skrämmande, tänk om jag inte kan eller om det inte är för mig?

Det är nog bra att känna rädsla, får för mig att det kommer att hjälpa mig.
Nu får jag se om jag är den kreativa lilla fröken som jag vill vara....

Man kan inte mer än att misslyckas!